Lillatoker: Om mig, mitt liv och min sjukdom

Denna vecka är helt fullbokad. Det är så mycket vi ska hinna med. Imorgon ska vi träffa vigselförrättaren och gå igenom vigseln. Ska bli jättekul att träffa henne. Det är en helt underbar kvinna som sprudlar av liv och glädje. När vi såg henne visste vi att det var hon vi ville ha.
På torsdag ska vi åka och titta på ett hus en andra gång. Det är verkligen huset med stort H. Båda jag och älsklingen föll som en fura för det. Jag ratade det först när jag såg bilderna men jag är jätteglad att vi åkte och tittade på det. Denna gången ska vi ta med älsklingens pappa så att han får hjälpa oss titta efter möjliga fel i huset. Det är bra att ha en händig snickare i familjen.
På fredag åker vi iväg till Boklunden där bröllopet ska äga rum för att titta på lokalen och trädgården en sista gång innan bröllopet, dessutom får toastmastern träffa personalen.
Igår satt jag och älsklingen och gjorde klart alla festhäftena. Det tog hela eftermiddagen trots att vi var två. Dessutom var 25 stycken redan färdiga sen innan. Vilken lättnad att ha det klart.
Det är så kul att se allting ta form nu. Man blir så glad när man kan beta av en sak på sin lång lista. Men snart är listan tom!! =)

Jag blir så nervös varje gång jag tänker på tiden fram till bröllopet. Nu är det bara 3 veckor och 4 dagar kvar. Hjälp!!!

Tanken var att jag skulle börja gå upp i tid på jobbet nu på måndag men efter ett telefonsamtal med läkaren blev det bestämt att jag ska jobba 25% två veckor till pga att magen börjar bli sämre igen. Dessutom ska jag sluta med mina sprutor och testa en annan medicin för att se om den är bättre. Jag håller verkligen tummarna att den ska göra underverk =) Det kan inte bli sämre i alla fall. Fast nu ska jag inte säga för mycket. Ibland vågar man inte hoppas över huvudtaget utan man tar det som det kommer.

Jag har i alla fall lyckats stressa ner och blivit på bättre humör. Samtalet med läkaren var välbehövligt för själen. Nu slipper jag oroa mig för jobbet lite till.

Idag har jag lite roligt att pyssla med, eller en hel del. Bröllopet närmar sig och allt smått ska fixas nu, och det tar lite tid. För tillfället sitter jag med stora papiljotter i håret för att kunna testa bröllopsfrisyren. Jag är skitsnygg!!! Älsklingen bara skrattade när han fick syn på mig. Sminkningen har jag testar några gånger så nu vet jag hur jag vill se ut i alla fall. Ska bara bli säker på frisyren också. Idag är det bara 4 veckor kvar!!

Kan inte sluta gråta, har nog någon enorm humörsänkning just nu. Tårarna bara sprutar. Jag vet inte riktigt varför jag gråter, eller det är för så många olika saker. Det är så mycket stress just nu. Stress med jobb, sjukdom, bröllop och mycket mer. Det är nog medicinen som gör att jag är så känslosam men vetskapen om det gör det inte bättre. Kan inte sluta gråta ändå. Bröllopet börjar arta sig riktigt ordentligt, är inte så jättemycket kvar att fixa, men känner ändå stress över det. Jobbet stressar mig då jag ska gå upp från 25 % till 50 % på måndag och jag inte vet hur kroppen kommer klara det. Dessutom har jag en svacka sjukdomsmässigt. Har inte mått bra alls. Har fått proppa i mig massa Citodon och någon morfin. Kroppen är jättehängig och all ork är borta. Tänk om jag mår dåligt på bröllopet, det är min stora fasa. Tänk om det inte bara är en tillfällig svacka utan att jag faktiskt håller på att bli sämre igen. Det är så många tankar som snurrar i min skalle. Försöker släppa all stress men det går inte hur mycket jag än försöker.  Jag vet att stressen inte gör mig bättre heller vilket dumt nog stressar mig ännu mer. Får försöka göra något som gör att jag slutar gråta, kanske ta en långpromenad med Chessie. Kan inte storböla inför folk man möter ute så då måste jag ta mig samman.

Hela dagen igår höll jag på med bröllopspyssel, det är MASSOR som ska fixas. Nu är det nästan bara en månad kvar. Nervositeten börjar komma smygande om jag ska vara ärlig. Är glad att jag hade saker att sysselsätta mig med för magen var riktigt bråkig igår. Satt med värmedynan på magen samtidigt som jag fixade med allt. Koncentrationen på annat gjorde att jag tillslut glömde bort magen för en liten stund. Underbart!! Tyvärr kom det onda tillbaka när jag begav mig till jobbet men jag bet ihop och gjorde mitt bästa. När jag kom hem satte jag mig åter igen och pysslade. När älsklingen kom hem senare på kvällen så la vi oss i soffan och tittade på film. Jag behövde den stundens avkoppling och närhet. Att ligga i älsklingens famn är en av de bästa sakerna man kan göra. Då slappnar jag av till max.

Även idag bråkar magen med mig, och jag är trött som tusan. För tillfället sover jag som en kratta så jag funderar på om jag ska försöka ta en tupplur innan jag ska till jobbet. Sen jag började med min medicin igen så har kroppen varit rätt orolig. Jag bara väntar på att dagen ska komma då magen åter igen är i fas, men det verkar dröja. Nu längtar jag till imorgon, då ska jag på en välbehövlig helkroppsmassage. Behöver skämma bort kroppen lite.

Hittade en text skriven av en annan tjej som lider av endometrios som säger exakt hur jag mår och hur jag känner. Ibland är det svårt att få fram rätt ord på allt man känner och denna text berättar så bra hur jag har det, därför snodde jag den rakt av. Jag skulle hänvisa till tjejen som skrev den. Hennes mail är (minendo@hotmail.se)

Ett brev till dig Endometrios!

Du är min värsta fiende
Du låter mig aldrig vara ifred
När jag tror att jag börjar bli bättre kommer du med en smygande fart och hugger tag
Det går inte att skaka bort dig
Det hjälper inte att ta tabletter

Jag vill bara vara jag och inte du

Det är precis så jag har det. Jag går aldrig hemifrån utan att ta med mig min livräddning, min väska. Allt som oftast kontrollerar jag min tablettpåse så att jag har tabletter så jag klarar mig en vecka. Jag vet alltid hur många tabletter jag har av varje sort. Det är ju ett hela apotek man släpar runt på. Även om jag bara ska vara borta en liten stund så åker väskan med. Den har blivit min livlina. Tänk om man hade kunnat få tillbaka vardagen som man hade innan man blev sjuk. Då man kunde träffa vänner flera dagar i veckan, då man aldrig var trött och orkeslös. Även om man skulle må bra någon dag så har man så lite krafter att man inte orkar åka iväg och träffa vänner. De bra dagarna har man istället för att vila upp sig, så att man klarar av de dåliga dagarna utan att gå under. Jag kan inte fatta att vi tjejer med endo måste utstå så mycket smärta. Vi är så tappra som klarar av det, om jag får säga det själv!!

Mitt huvud håller på att ta kål på mig. Har nästan konstant huvudvärk eller migrän nu. Varför ska alla mediciner ha massa jobbiga biverkningar?! Förhoppningsvis kommer kroppen i fas snart så att huvudet också blir bättre men fram tills dess kommer vara en ren pina. Jag är nästan konstant trött och småyr, vilket inte är det roligaste att vara. I söndags skulle vi iväg även om jag var fruktansvärt trött så vi körde inom en bensinmack för att jag skulle kunna köpa mig en red bull. Vad jag inte tänkte på är att red bullen innehåller ju en massa koffein, precis vad min sjukdom INTE gillar. Under natten fick magen kramper så det blev att stoppa i sig morfin. Jag låg vaken till runt 5 då jag äntligen lyckades somna. Nu vet jag varför jag ska undvika koffein. Tur att jag aldrig lärt mig drick kaffe. Trodde bara inte att det skulle yttra sig så mycket och så starkt efter en liten burk.

Nu närmar sig bröllopet med stormsteg. Det är mindre än 6 veckor kvar nu. I helgen fixade vi det sista med bordsplaceringen, och snart är festhäftet klart så att vi kan få det utskrivet. Sen måste jag ta tag i allt som behövs göras med klänningen. Vågar mig dock inte på det när jag har migrän, är rädd att koncentrationen inte är på topp och att någonting blir fel. Det hade varit katastrofalt.

Påsken har annars varit väldigt lugn. Det har ju inte varit något toppenväder så det har mest blivit filmmys och bröllopsfix. Vi passade dock på att gå ut i skogen när solen kom fram. Vi körde slut på vovven totalt så hon vägrade röra sig från sängen dagen efter. Eller säng och säng… vi tvättade hennes säng men den tålde inte det så bra då den kom ut ur tvättmaskinen i tusen bitar, så just nu får hon klara sig med en handduk tills den nya sängen vi beställt till henne kommer.

Igår var jag på möhippa med jobbkamraterna. Hade en riktigt trevlig kväll. Det började med att jag var krasslig och funderade på att stanna hemma men min kära sambo lyckades övertyga mig om att sticka till jobbet ändå. Allt han sa lät vettigt så jag tog mitt pick och pack och stack till jobbet. När jag hade varit där i 2 timmar tänkte jag stämpla ut och gå hem men då smyger någon fram bakom mig och säger att jag inte ska någonstans. Det dukades upp med lite bubbel innan vi gick vidare till en mysig restaurang med supergod mat. Jag näst intill rullade därifrån när jag skulle hem. Min kära kompis och hennes man skjutsade mig hem efteråt vilket vad helt underbart, då slapp jag stå och vänta på tåget i 40 minuter ute i kylan. Därefter var jag så trött så det blev soffmys med älsklingen resten av kvällen.

Trodde jag skulle få sova ut i morse men icke sa nicke. Det blev att söka igenom hela lägenheten efter älsklingens nycklar som han inte kunde hitta. Efter många om och men hittade vi dem och älsklingen kunde bege sig till jobbet. Jag var dock för pigg för att kunna somna om så jag la mig i soffan med en bra bok.

Nu sitter jag bara och väntar på att tiden ska gå så att jag kan bege mig till jobbet. Är inte helt kry än men det är kortvecka så jag försöker stå ut dessa dagar som är kvar.

Den sista veckan har verkligen varit skiftande. För det mesta har den varit helt underbar med sol, sol och ännu mer sol. Jag har mått väldigt bra och har äntligen börjat hitta kraften igen. Tyvärr var det ett riktigt bakslag i lördags. Jag fick migränanfall delux. Det var så illa att vi till slut fick köra in mig till akuten så att jag kunde få hjälp. Efter 5 timmar med verkningslösa tabletter fick jag äntligen en spruta och migränen var borta på 20 minuter. Har aldrig haft sån fruktansvärd migrän tidigare. Är det inte det ena så är det det andra. Magen är bra i alla fall!! =) Så bra som den kan bli.

Igår tog jag en välbehövlig shoppingrunda. Vädret var strålande och jag behövde en liten stund för att avreagera mig lite. Då funkar shopping perfekt. Man får ju massa annat att tänka på för en stund!! Skulle egentligen köpa byxor, byxor som inte var jeans men jag kom hem med två par jeans istället. Plus ett par shorts och en tröja. När jag kom hem från jobbet fick jag en välbehövlig stor bamsekram av min älskling. Dessa kramar gör mig alltid på gott humör.

Nu ska jag skita i allt som trycker ner mig och bara koncentrera mig på allt det underbara positiva i mitt liv. Som att jag har en underbar fästman som alltid tar hand om mig, som alltid gör mig glad och som vill leva resten av sitt liv med mig.

Tiden bara springer iväg. Nu är det inte ens två månader kvar till bröllopet. Tur att vi har det mesta under kontroll. Klänningen som är uppsydd i Kina har kommit. Var så förväntansfull men när jag packade upp den stod jag frågande om det var rätt klänning de hade skickat. Den var rätt ut sagt gräslig. Inte alls så som jag hade beställt. Nu efter lite modifiering så ser den äntligen bra ut. Nu längtar jag efter att få ha den på mig. Vi har även testat att dansa vals. Det gick verkligen över förväntan så vi behöver nog inte öva så mycket. Tur att min älskling inte har två vänsterfötter, detsamma gäller mig!! Bordsplaceringen är väl det största som är kvar just nu, men det kommer väl alltid annat som man inte tänkt på. Därför är det bra att göra så mycket som möjligt nu, om det är något man missat. Jag är glad att jag inte lider av den paniken som många brudar lider av. När man läser om andras bröllop kan brudarna ha panik ett halvår innan, fast de har mer koll på läget än vad jag har =)

Igår började jag jobba, för första gången på över ett halvår. Jag har arbetstränat i 3 veckor men igår gick det över till att jobba 25%. Det går, men inte mer än så. Ofta får jag ta smärtstillande när jag kommer hem från jobbet men än så länge så fungerar det med 25 %. Fast tanken är ju att jag till slut ska jobba 100%, men det får vi se om det går. Min vilja finns där i alla fall, ska se om kroppen tycker samma. Jag mår i alla fall än så länge rätt bra efter smärt-rehabilitering. Det är verkligen det bästa som kunde hända mig behandlingsmässigt. Jag har lärt mig så himla mycket där. Jag har börjat ta sprutan igen efter ett uppehåll på 4 månader. Får se hur kroppen reagerar på det denna gången. Än så länge har jag inte känt av klimakteriebesvären så jag hoppas de håller sig borta. Min största önskan just nu är att jag ska må så här bra fram till bröllopet så att det inte kommer några ovälkomna bakslag. Håller verkligen tummarna för det!!

Det är här vi ska ha vårt bröllop. En underbar plats som ligger inbäddad i skogen. Kan rekommendera Boklunden till alla!! Ett stort plus förutom den underbara naturen runt omkring är den hjälpsamma personalen.

Jag längtar!!! ♥

Idag gick jag med glada steg till lärocentrum i stan för att diskutera utbildning. Jag klarar inte av mitt jobb som röntgensjuksköterska längre så jag hade hittat en ekonomiassistentutbildning jag ville gå. När jag suttit där en stund får jag reda på att jag inte kommer få min ansökan godkänd av kommunen då jag redan har en utbildning. Det är bara de som inte har någon utbildning som får det godkänt. Alltså ska jag själv få bekosta utbildningen på 20 000 kr samt ta studielån för att försörja mig. Jag har skött mig hela mitt liv, pluggat och tagit studielån, men nu när jag blir sjuk så ska jag inte få någon hjälp. Jag vill ju ha hjälp till en utbildning där jag inte behöver vara sjukskriven och belasta samhället. Men nej, de som inte skött sin skolgång, som festat och inte brukat allvar, de ska få sin utbildning betald (jag vet att det inte gäller alla men nu är jag bara irriterad så drar alla över en kam). Jag vill bara kunna sköta ett heltidsjobb. Vill hitta ett annat jobb men nu känns det hopplöst. Har inte pengar till att betala en utbildning samt ta studielån som man måste betala tillbaka.

Jag var inte lika glad när jag gick därifrån kan jag säga!!

Ibland blir man förundrar över hur ens familj är. Fast jag ska väl egentligen inte förvånas något mer. Igår skulle mamma och min lillasyster komma hit för att fira min födelsedag som är nu på lördag. Mamma skulle plocka upp mig på jobbet men i och med att magen har bråkat något fruktansvärt så var jag hemma. Skickade sms till henne där det stod att de ändå var jättevälkomna och att vi bjöd på mat. Mamma och syster kommer men så fort de kommit innanför dörren kläcker mamma ut sig att de bara stannar i 2 timmar. Ingen anledning om varför de inte kan stanna längre. För att orka med gäster har jag proppat i mig massa morfin för att ens orka stå på benen. Jag ställer mig och börjar laga mat, ingen frågar om det är något de kan hjälpa till med. Mamma frågar inte ens hur det är med mig, fast jag ser fruktansvärt risig ut i myskläder, håret på ända och likblek. När maten är lagad kläckar mamma ur sig att hon precis ätit på jobbet innan hon kom. Hon kan inte ens resa sig från stolen för att ta maten utan jag får gå extra för att servera henne. När vi ätit färdigt får vi truga henna att sätta sig i soffan i vardagsrummet istället för att sitta kvar i köket. Efter en halvtimmes vridande och vändande reser hon sig upp och säger att de måste åka hem. Tack för det födelsedagsfirandet!!

Jag som blev så glad när mamma ringde och frågade om de kunde komma och gratta mig. Hade verkligen sett fram emot det. Mamma har bara varit här 2 gånger på 2 år så därför hade vi planerat att bjuda på middag. Vi hann ju inte ens fråga om de ville ha fika innan de stack.

Vi bad mamma köpa med sig en sak från Thailand till vårt bröllop när mamma var där för någon vecka sen. Igår frågade jag om de hade köpt det vi bad om men NEJ, det hade dem inte hittat någonstans. De hade letat ÖVERALLT. Det vi frågade om finns verkligen överallt. De hade helt enkelt glömt bort det men det kan ju mamma inte erkänna. Om de nu inte hittat de, kunde de inte meddela oss det när de kom hem så att vi kunnat leta upp det någon annanstans.

Så nu har jag fått ur mig lite av min frustration. Nu ska jag njuta av solen utanför, genom fönstret, då jag ligger i soffan med värmedynan på magen pga smärtan. Förhoppningsvis hjälper smärtstillande lite så att jag kan ta ut vovven i solen. Annars får jag väl sätta mig på trädäcket en stund.

Skulle aldrig skrivit inlägget igår. Det straffade sig rejält. Har legat hemma i soffan hela dagen med värmedynan på magen och kroppen fullproppad med medicin. Citodonen ville inte hjälpa så jag fick stoppa i mig morfin som jag inte behövt ta på 2 månader. Inte ens morfinet ville ta bort smärtan helt.  Om inte det var nog så har huvudet hållit på att banka sönder av migrän. Fick be älsklingen att köpa hem migräntabletter till mig efter jobbet, så nu är det lite bättre. Känns inte så bra att vara borta från jobbet när jag bara varit där 2 dagar, men min hälsa går först. Dessutom hade det inte funnits någon möjlighet för mig att ta mig dit. Har inte ens orkat ta mig runt här hemma. Har varit så illamående av smärta och migrän så jag har bara lyckats ta mig mellan soffan och toan. Har knappt lyckats få i mig en halv burk coca cola idag. Förhoppningsvis kommer aptiten tillbaka nu när migränen håller på att försvinna. Ibland blir man så trött på sin egen kropp!!

Har märkt att jag inte uppdaterar bloggen lika ofta längre. Känner inte ett lika stort behov nu mer. När jag mår dåligt känns det skönt att kunna skriva av sig lite. Nu när jag mår bättre går tiden till annat, jag har inte ”tid” att skriva så mycket. Dessutom går mycket av min tid till bröllopsplaneringen och till planering av bröllopsresan.

Nu har jag börjat jobba igen, eller just nu arbetstränar jag 25 % i tre veckor, därefter ska jag börja jobba 25 %. Tyvärr går det inte så bra som jag hade hoppats på, men jag får ge det lite tid så kanske det blir bättre. Jag har i alla fall lite andra planer för framtiden, så nu håller jag tummarna att mina planer kan förverkligas. Det hade varit underbart.

Inatt hade jag verkligen en bröllopsmardröm. Min klänning som är beställd är en månad försenad. Min dröm handlade om att klänningen var en ren katastrof och att det inte fanns någon tid att göra ändringar på klänningen. Nu hoppas jag att den inte är mer försenad utan kommer nästa vecka som det till slut är sagt.

Denna helgen har inte direkt varit de piggas helg. Jag har mått jätteskumt, varit trött och på lite dåligt humör. Det har blivit att stanna hemma både fredag och lördag. I söndags var vi ute på husjakt. Vi var och tittade på ett hus vi varit iväg och tittat på det en gång tidigare. Det har blivit en hel del livliga diskussioner om huset efter visningen.

Därefter blev det iväg till svärföräldrarna där vi bjöds på middag och trevligt sällskap. När vi väl kommit hem blev det att slänga sig i soffan direkt. Varken jag eller älsklingen var pigga så det var svårt att hålla sig vaken till filmen vi tittade på. Kanske inte så konstigt när filmen inte var så bra som vi hoppats.

Nu äntligen är vårt nya badrum på plats. Det tog tre veckor för byggarna att fixa till det. Sån otrolig skillnad det blev. Nu ska det bara städas och fixas till med fina handdukar mm. Får inviga duschen ikväll. Har inte haft dusch hemma under dessa tre veckorna så vi har fått planera in aktiviteter dessa veckorna så att vi har kunnat duscha. Nu slipper vi det =)

I lördags var vi på spa, jag och älsklingen. Det var riktigt skönt att komma bort från vardagen lite. Vi fick testa på floating vilket var en riktigt spännande upplevelse. Man ligger innesluten i en stor tank med väldigt salt vatten, så att man flyter. Där låg vi i 45 minuter. Älsklingen var så avslappnad så han somnade. Jag var inte riktigt lika avslappnad, jag gillar nämligen inte små trånga utrymmen. Men jag vande mig efter någon minut och tillslut tyckte jag det var riktigt skönt. Därefter fick vi sitta en stund i relax-avdelningen där vi åt lite frukt och småpratade. Två tjejer kom och hämtade oss när det var tur för vars en ansiktsbehandling. Oh vad det var skönt. Att bara ligga och bli ompysslad vad helt underbart. Det hela skulle ta 1,5 timme ungefär men vi var där i 2,5 timme. Det bästa med det hela var att vi inte betalade en enda krona för det. Jag vann det på Bröllopsmässan förra helgen.

Igår var en riktigt slappedag. Jag kände mig lite krasslig så jag låg mest i soffan under dagen. Vi tog en promenad ut i snön men det var det enda vettiga jag gjorde på hela dagen. Idag är jag ensam, älskligen kommer sova borta inatt. Han är nämligen iväg med jobbet. Jag som avskyr att sova ensam här hemma. Tur jag har vovven som tar hand om mig och skyddar mig =)

Vilken underbar helg jag har haft.

Det började i fredags med att jag och älsklingen begav oss iväg på kvällen. Det vankades restaurangbesök och bio. Maten var god men biofilmen var ännu bättre. Bäst av allt var dock sällskapet!! Filmen var Mission Impossible, faktiskt bättre än förväntat.

I lördags packade vi våra varmaste kläder, skridskor och hunden in i bilen och begav oss ut på äventyr. Vi åkte ut till en sjö där vi snörade på oss skridskorna och begav oss ut. Hunden sprang efter i vild fart. Kan säga att hon sov som en stock hela kvällen och halva dagen efter. Vi hade med oss kakor och varm choklad som vi satt och fikade på, sen ut på isen igen. När vi kom hem hamnade jag i soffan en stund innan det blev dags för matlagning. På menyn stod grillat kött och potatisgratäng. Mumsigt med grillat när snön ligger på marken.

Söndagen bjöd på ännu mer äventyr. Eller äventyr kan man kanske inte kalla det. Vi åkte till Bröllopsmässan tillsammans med ett kompispar som också ska gifta sig. Alltid bra att komma ut och få lite inspiration. Det slutade med att vi hittade vår vigselförrättare där. Det kvar en kvinna som höll ett tal om borgerlig vigsel. Både jag och älsklingen tittade på varandra och var genast överens om att vi skulle fråga henne om hon ville viga oss. Hon tackade glatt ja. På mässan kunde man tävla om massa olika priser, det slutade med att jag kom hem med en brudbukett som de lottade ut. Senare på kvällen får jag ett mail med rubriken ”GRATTIS”. Öppnar det nyfiket och ser att jag vunnit en spa-upplevelse för två. Så på lördag åker jag och älsklingen och pysslar om oss och bara njuter av varandras sällskap. Som sagt, det var en väldigt rolig och underbar helg.

Kanske dags att uppdatera lite. Bröllopsplaneringen går frammåt sakta men säkert. Vi hade ett stort problem ett tag, vi hade ingen vigselförrättare. Vi ringde alla i kommunen men inte en enda av de 8 vigselförrättarna kunde viga oss på vårt bröllop. Det blev att ringa till andra kommuner och tillslut fick vi tag i en som kunde. En sten föll från mitt hjärta när jag fick reda på det. Nu är det mesta fixat i alla fall. Jag väntar dock på att min klänning ska komma. Ska bli så spännande att se den. På söndag drar jag med älsklingen på bröllopsmässa för att se om man kan få ytterligare inspiration.

Just nu bor vi i en arbetsplats. Vi har byggare här som håller på att renovera badrummet. Nu när jag är hemma större delen av dagarna får jag stå ut med massa hamrande och sågande o.s.v. Det är rätt tröttsamt för skallen, men det ska bli så skönt när det väl är klart om 2,5 vecka. Jag får ta långa promenader men vovven så jag kommer ifrån allt oväsen. I detta underbara väder är det bara skönt att komma ut. Det är snö på marken och solen strålar. Dock är det lite väl kallt men det får man leva med.

Då var det dags. Folk blandar sig i bröllopet, och inte vilken del som helst, utan delen med vem jag har bestämt att inte bjuda, nämligen min pappa. Två stycken i min familj har nu talat om för mig att pappa är jätteledsen över att hans dotter ska gifta sig och att han inte är bjuden. Självklart är dessa två på pappas sida då pappa fått dem att förstå att han har gjort sååå mycket för att få kontakt med mig igen. Det har han inte, ett massutskick med en inbjudan till kalas via sms räknas inte som en ursäkt eller ett sätt att få kontakt igen. Dessutom var det inte hans kalas, utan kalas för min lillebror. Det som gör mig så ledsen är att de tycker så synd om pappa, men de tycker inte synd om mig som förlorat sin pappa. Det var han som skickade ett brev där det stod ”du är ett avslutat kapitel och nu fortsätter jag med mitt liv”, inte jag. Det var han som bestämde sig för att jag inte längre fanns i hans liv. Hur F A N kan man skriva så till sin dotter och sen tycka att man är förtjänt av en inbjudan till bröllopet.

Detta hände för 3 år sen och jag har inte haft någon kontakt med min kära pappa sen dess. Har vi varit ute och stött på varandra har han gått förbi utan att vrida på huvudet och titta på mig. Jag har bara varit luft.

Nu tror folk att jag i framtiden kommer ångra att jag inte bjöd honom. Men varför är det så viktigt för honom just NU att få kontakt med mig. Även om vi skulle träffas så skulle det ju inte hinna bli bra mellan oss, så bra att jag skulle vilja ha honom på mitt bröllop. Om han verkligen menar att han vill ha kontakt med mig, då kan han vänta tills efter bröllopet. Jag vet inte hur många kvällar jag har gråtit mig igenom, och det kommer bli många fler, men min familj förstår tydligen inte hur ledsen jag är över allt detta, även om jag berättat det för dem. Det kan ju inte vara synd om mig, bara pappa. Jag är så arg och så ledsen. Klarar inte ens av att skriva detta utan att gråta. FAN!!!

Jag vet att det ska vara roligt att planera ett bröllop, men tyvärr är inte alla delar av planeringen lika rolig. Det har blivit många kvällar där tårarna strömmat ner för kinderna när vi har suttit och planerat. Jag är jättelycklig över att jag ska gifta mig med min älskade sambo och jag är jätteglad att vi ska ha en stor fest MEN det är vilka som ska komma på den festen som är det jobbiga. Även om inbjudningarna är skickade så flyger tankarna runt.

Jag har nämligen inte bjudit två stycken i min närmsta familj, min lillebror och min pappa av flera olika anledningar. Detta skär i hjärtat och jag är ledsen över att jag har gjort dem ledsna. Det jag avskyr mest är att göra någon annan ledsen. Då är jag hellre ledsen själv. Jag måste dock inse att detta är VÅR dag och jag ska bjuda dem jag verkligen vill ha runt mig, och ingen annan.  Det är nämligen inte små ”skitsaker” som gör att jag inte bjuder dem utan det ligger väldigt mycket bakom. Nu har min lillebror hört av sig och han är verkligen inte glad på mig men hans sätt att uppträda nu bevisar att jag gjort rätt i att inte bjuda honom. Jag är överlycklig att jag har en förstående fästman som står på min sida och kan prata lite vett i mig när jag har tankarna om att ändå bjuda folk, för deras skull och inte för min.

I eftermiddag ska vi i alla fall iväg och titta på lokalen en gång till och bestämma mat mm. Ska bli riktigt spännande =)

Idag är jag trött, fruktansvärt trött. Har knappt sovit något alls inatt. Vaknade vid halv 2 tiden av att jag hade så fruktansvärt ont i magen. Det var inte alls samma krampliknande tillstånd som jag annars har utan det var en helt ny form av smärta. Efter en liten stund försvann den värsta smärtan och jag kunde ta mig ner på nedervåningen för att hämta morfintabletterna. När jag lagt mig i sängen igen kom ytterligare en smärtattack. Det tog ett bra tag innan smärtan släppte men trots att jag inte längre hade ont kunde jag inte somna om. Jag låg och vred och vände på mig resten av natten. Jag lyckades somna när älsklingen hade gått till jobbet lite i 7 men vaknade vid halv 9 av att magen gjorde ont igen. Denna gången räckte det tack och lov med Citodon och en värmedyna på magen. Det lär inte bli många knop idag. Kommer nog spendera dagen i soffan med en bra film, om jag inte somnar innan.

Nog om det tråkiga. Jag har haft en jättebra helg. I lördags var jag ute med en kompis och tittade på brudklänningar. Denna tjej följde med mig när jag skulle prova klänningar och nu var det hennes tur. Hon gifter sig 10 veckor efter oss. Jag kan ju säga att jag är glad att jag redan beställt min. Det finns ju hur många klänningar som helst och beslutsångesten blir ju inte mindre ju fler klänningar man ser. Nu kan jag släppa den biten i alla fall, men det finns så mycket annat man ska ta beslut om =)

I söndags var jag och älsklingen iväg och firade mig blivande svärmor på hennes födelsedag. Vi möttes upp på en jättemysig restaurang som serverade riktigt god mat. Jag blev proppmätt och fick inte ner mer än halva desserten, älsklingen fick resten. Det var han ju inte så ledsen över direkt. Därefter åkte vi hem till svärföräldrarna och serverades mer fika. Som sagt, jag var mätt innan, och inte blev det bättre efter tårtan =) Kvällen tillbringades sen i soffan med en film liggandes i älsklingens famn. Det var en riktigt bra helg!!